Couesnon “le national” 1933, 6000 kronor

Ännu ett Couesnon-horn från 1933, men det här är inte samma modell som det i oxiderad mässing, nej det här är en “le national”. Klicka på bilden för ytterligare information och fler foton.

Jag, som har en faiblesse för franska tecknade serier, jag kopplar gärna ihop West Coast Jazz med ett franskt Couesnon-horn (albumet Le petit bleu de la côte ouest av Tardi och Manchette) och då kommer vi till Shorty Rogers, som blåste i en Couesnon under sin flygelhornsperiod.

Shorty Rogers byggde inte upp sin karriär på att spela flygelhorn utan han var trumpetare i Stan Kentons storband och arrangör. Så småningom lämnade han dock Kenton och körde sitt eget rejs och det var någon gång där och då han blev en renodlad flygelhornist och frontfigur för West Coast-jazzen. Själv sade han om sitt liv under 50-talet att det var rejält hektiskt, han skrev musik, han giggade, han spelade in, han undervisade i arrangemang och han tog egna kurser i arrangemang, samtidigt. Så småningom ledde det där livet till att han i princip slutade spela professionellt. Han hann helt enkelt inte med, ambisen blev lidande och istället blev han kompositör och arrangör på heltid. Titta på någon klassisk, amerikansk polisserie från 60- och 70-talen, till exempel Starsky & Hutch, och chansen är stor att det är Shorty Rogers musik som hörs i avsnitt efter avsnitt.

TV-serier i all ära, men 50-tals-Shortys coola musik är fina fisken, eller kanske inte så fina marsmänniskor:

Eller något så vardagligt som en schysst version av Greensleaves: