Selmer Paris De Ville 1967, 6000 kronor

Dags för ännu en Selmer, men helt klart en annan sorts instrument, även om den har kvar den franska sötman. Som vanligt, klicka på bilden för att komma till en utförligare presentation och fler bilder.

Nu tänker jag inte hålla på med någon som kanske, eventuellt spelade på en De Ville, utan backar i tiden till det tidiga 40-talet och en karl som fick en Selmer-trumpet i händerna för att visa att han fortfarande minsann kunde spela. Jo, det är Bunk Johnson, förstås, en av de New Orleans-trumpetare som inspirerade barnet Louis Armstrong. Ingen vet när han föddes – visst, han hade ett år på förslag själv, men det tror ingen på. Han försvann från den stora scenen innan han hann bli känd, egentligen. Femton, tjugo år senare letas han upp och säger som sagt att han visst kan spela lika bra fortfarande, bara någon fixar nya tänder åt honom och en ny trumpet. Sopransaxofonisten Sidney Bechet’s bror var tandläkare, så han ordnade garnityret, men historien förtäljer inte vem som ordnade trumpeten. I alla fall innebar allt detta att Bunk Johnson under 40-talet hann spela in några skivor, som låter precis som man tänker sig att det lät under 10-talet i New Orleans, innan han dog 1947. Det är svinbra! Själv gillar jag de långsammare låtarna bäst, när Bunk spelar blues i ett ganska lågt register. Därför är första klippet nedan just ett sådant. Det andra klippet däremot, det är en dryg timme med diverse örhängen, de flesta i ett högre tempo. I en del av dessa stajlar Bunk loss lite mer också.

Bunk räknas som en kontroversiell figur. Han var den där sorten som söp, levde om, småbluffade lite hit och dit och därför vet ingen riktigt vad, i det han berättade om sig själv och om sin tidiga karriär, som är sant. Lämnar man det rent musikaliska är det han berättade om sina föräldrar skäl nog att inse varför människor gör rätt i att bli förolämpade av sydstatsflaggan:


“My father, William Johnson, a slave, who was owned by a Mrs. Brooks of Houma, Louisiana, was sold to Treasuremore Landry of St. James before the Civil War.  On Mr. Landry’s property, in Assumption Parish, slaves were paired off to bear children for the slave owner.  Oftentimes parents never saw their children because they were put on the block and sold.  The boys sold faster than the girls because they were needed for work in the fields.  In Assumption Parish my father was paired with Theresa Jefferson. They married shortly before the war. . . . I was born on Constance Street, between Peters Avenue and Octavia Street, in uptown New Orleans, December 27, 1879.  I was one of fourteen children, seven boys and seven girls. I am the only one living.”


Det är inte konstigt att man spelar blues då.

Selmer K-Modified 19A 1958, 24 000 kronor

Det här är svårt och jag har väl dragit mig för det i ett halvår, men nu ligger den här underbara trumpeten uppe för försäljning, en Selmer K-modified 19A. En vanlig Selmer 19A går att få tag på (jag har t. ex. två vrak som ska restaureras), men en K-modified 19A, det kan jag inte räkna med att hitta igen… Nå, fler bilder och en utförligare presentation finner ni om ni som vanligt klickar på bilden.

Ja. Naturligtvis blir det en vända Louis Armstrong eftersom det är han som förknippas med den här modellen, inte bara förknippas med utan det är han som är en 19A, han och ingen annan. Nå, jag brukar ju försöka hitta några klipp på Youtube från tillverkningsåret och det kan vara rätt svårt ibland också med de största namnen, men inte när det gäller herr Armstark. Nej, det finns en uppsjö med bra, riktigt bra klipp. Låt börja med hans kanske bästa version av On the Sunny Side of the Street, sedan följer han och hans All-Stars live (i färg! 1958!) på Newport och sist, kvällens rundgång i hörlurarna och nya upptäckt, en spellista med hela den härliga skivan Louis and the Good Book, lite gospel alltså. Inte så mycket trumpet i de första låtarna, men jag vill ha den på vinyl ändå!

Antoine Courtois 113M 1980-tal, 6 000 kronor

Bästa ventilerna någonsin? Ja, jag tror att det är min åsikt om Courtois-ventiler. De visste vad de gjorde! Dessutom gillar jag deras trumpeter mycket rent visuellt också, så det är riktigt roligt att ha den här kvalitetstrumpeten hemma. Jo, den låter förstås bra också! Klicka som vanligt på bilden för att komma till annonsen med fler bilder och mer information.

Nu ska jag vara lite våghalsig. Dagens musiker är inte av den sort, som andra trumpetare idag brukar säga att de uppskattar och det handlar om musikstilen, som kanske är en smula daterad. Hur det än är med det, Jean-Claude Borelly är en skicklig trumpetare och Courtois-klangen, den demonstrerar han mycket väl i 70-talsklippet nedan, hans andra större hit Le concerto de la mer.

För de som liksom jag själv inte var födda när det begav sig, är det förstås fascinerande att han lyckades placera sig som listetta i flera europeiska länder med den stillsamma, instrumentala (nästan-)debuten Dolannes mélodie. Så fortsatte han sin karriär – fortsätter än idag – instrumentalt med mycket vibrato och oftast covers, turnéer (mer än 2000 konserter), skivor (15 miljoner sålda!) och shower (bland annat fem år i Las Vegas).

Det verkar som att i princip alla hans låtar och skivor finns ute på Youtube, så uppenbarligen har han fortfarande en stor fan-skara. Jag slänger in ett klipp med hela skivan Au-delà des nuages från 1979, en platta med sin beskärda del disco, såväl You’re the One That I Want, Rasputin, Diamond som Y.M.C.A. blandade med mer stillsamma alster. Mycket nöje önskas!

Getzen 300 1985, 3 000 kronor

En Getzen 300 är en av de bästa skoltrumpeterna som någonsin tillverkats. Jo, min åsikt. Klicka på bilden så får du upp annonsen där jag förklarar varför jag tycker så.

Pratar vi Getzen är det fortfarande så att det stora trumpetarnamnet man förknippar med företaget är Doc Severinsen, trots att det var längesedan deras samarbete avslutades. Det spelar ingen roll just nu, för nu ska jag tipsa om den nya dokumentär om Doc som kom i somras. Häromveckan visades den fritt på nätet i samband med en minifilmfestival och jag passade på att titta. Tyvärr hann jag inte se hela, men det jag såg var förstås fascinerande och mycket motiverande. Ett filmtips, alltså! Den är lite långsam, kanske lite väl typiskt amerikansk, men ändå väl spenderad tid. Se den om ni på något sätt får chansen, trailer följer nedan.

Musikhaus Barth Stuttgart Symphony Artist 60-80-tal, 3000 kronor

En tysk trefärgad trumpet med mörk kopparklang, jomenvisst, det är inte fel alls! Klicka som vanligt på bilden för att komma vidare till den riktiga annonsen.

Som alltid med lite mer obskyra trumpeter kan jag ju inte hitta några klipp på folk som spelar samma sorts trumpet, men eftersom vi är i Tyskland, firmanamnet börjar på B och det är ett mörkt klingande instrument, ja då är det dags för Till Brönner. Hans mörka klang är visserligen av en annan sort, men han är faktiskt rätt aktuell just nu efter att i slutet av oktober ha lagt ut ett videoklipp där han är “stinksauer” på hur den tyska regeringen hanterar kulturen under Corona-krisen. Vi har ju ändå någon form av möjlighet till kulturersättning i det här landet för fristående musiker just nu, vilket tycks saknas i Tyskland. Detta påpekade han och fick hygglig genomslagskraft, men så vitt jag vet har det än så länge inte lett till något konkret resultat.

Couesnon B15 1951, 1500 kronor

Couesnon-trumpeter från 40-, 50- och 60-talen kan vara lite vad som helst. Det här är en smalformad, smidig grej som kan vara intressant för den som söker en snyggare kravalltrumpet eller för den vuxne nybörjaren som vill ha en “riktig”, gammal trumpet utan att det ska få kosta för mycket. Som vanligt, klicka på fotot för att komma till den riktiga annonsen med fler bilder och en presentation av trumpeten.

Jag försöker mig inte ens på att leta efter klipp där någon spelar på en liknande trumpet, utan nöjer mig med kopplingen till Frankrike. Jag har enbart nämnt Ibrahim Maalouf här en enda gång, så då är det dags igen. Hur många trumpetare har över hundra tusen följare på Youtube? Ibrahim har det och ett antal rena hits. Apropå hits, hans farbror är Amin Maalouf, författaren bakom 80-talets storsäljare “Korstågen enligt araberna”, en idag lite bortglömd bok som är mycket läsvärd och tål att läsas om. Den skildrar såväl korstågens barbari som den arabiska elitens dekadens.

Tillbaka till Ibrahim. Inte nog med att han lyckas få miljoner människor att lyssna på trumpet, han ser också till att det görs till max. Jag ser ofta live-klipp från “Alcaline, le concert” och en hel konsert med Maalouf finns ute därifrån där bandet består av komp och en trumpetsektion på tre trumpeter. Jäpp, alltså komp och fyra trumpeter på scen.

Conn 2B New World Symphony 1941, 6 000 kronor

En krigs-Conn, eller egentligen en förkrigs-krigs-Conn. Conn ställde förstås om till krigsproduktion liksom de andra amerikanska instrumenttillverkarna under andra världskriget, men det borde ha varit strax efter att den här trumpeten tillverkades, första året efter dess återintroduktion. Japp, det är lite skillnad på en 2B från 20-talet och dessa från 40-talet. Lite mer om det kan ni läsa i själva annonsen, klicka bara på bilden för den och fler bilder.

Den ursprungliga 2B New World Symphony ska ha tagits fram för, eller i samarbete med, musikerna i Philadelphia Symphony, men att döma av reklamkatalogerna  och dito tidskrifter hade denna återintroducerade modell också sitt starkaste fäste i de trakterna, dvs. området mellan och runt Philadelphia och Pittsburgh. Conn listar mängder av professionella trumpetare där, som spelade på en 2B år 1941, men det är stört omöjligt att hitta någonting om någon av dem idag. Jag hittar knappt ens något om James Morrow, förutom en mycket kort dödsannons. Han var var förstetrumpetare i Pittsburgh Symphony Orchestra under 30-talet och under 40-talet tycks han ha hanterat andra- eller tredjestämman. Han räknas också upp som en av Jerome Callets lärare. Hursom, hade han en stämma i PSO under 40-talet var han där när Fritz Reiner ledde orkestern och då finns han och hans Conn 2B inspelad. Fritz Reiner hör ju till de dirigenter som kan benämnas “demon-dirigenter”, men en lite snällare anekdot om honom och hans tid i Pittsburgh är att han apropå orkesterns relativt höga andel kvinnliga musiker torrt konstaterade att det var inget han hade något emot, det är ju lättare att komma överens med många kvinnor än en enda.

Conn hävdar att James Morrow spelade på en 2B våren 1941 i PSO och denna inspelning av preludiet till Mästersångarna i Nürnberg är gjord i januari 1941, så då får vi anta att den kan höras att i de trumpetklanger ni kan höra här. Reiner och PSO gjorde en gäng inspelningar under 40-talet och om man inte gillar Wagner är det förstås fullt möjligt att Morrow var kvar och fortfarande spelade på sin 2B också i de andra inspelningarna. Vill man lägga lite tid på epoken Reiner finns en tvåtimmars föreläsning att lyssna på, engelska förstås, men långsamt talad sådan och uppblandad med musik, musik hämtad från master-inspelningarna som låter mycket bättre än de pressade skivorna.

Boosey & Hawkes F.V.A. Imperial “23” MARK IX 1953, 3 000 kronor

vdsc_7874

Dagens trumpet hör till kategorin “vacker, men…” Den är riktigt snygg, lätt och elegant, men tyvärr är ventilerna lite slitna. Jodå, den är spelbar över hela registret, men tjockare olja krävs.

Engelska trumpeter är inte de lättaste att matcha till någon musik, så därför nöjer jag mig med en liten, sorglös melodi som fanns på en skiva i min fars vinylsamling. Den har en snygg liten trumpetslinga som jag nog nästan kan påstå utgöra min första medvetenhet om trumpetmusik. Det engelska bandet The Flying Machine var väl ett one-hit-wonder-gäng och den hiten, Smile a Little Smile for Me, har också en trumpetslinga, men den är inte lika behaglig som den här i There She Goes. Vem spelar? Ingen aning, skivan ger ingen information och inte internet heller, men en hel orkester används så förmodligen talar vi om någon medlem i den orkestern.