Couesnon “le national” 1933, 6000 kronor

Ännu ett Couesnon-horn från 1933, men det här är inte samma modell som det i oxiderad mässing, nej det här är en “le national”. Klicka på bilden för ytterligare information och fler foton.

Jag, som har en faiblesse för franska tecknade serier, jag kopplar gärna ihop West Coast Jazz med ett franskt Couesnon-horn (albumet Le petit bleu de la côte ouest av Tardi och Manchette) och då kommer vi till Shorty Rogers, som blåste i en Couesnon under sin flygelhornsperiod.

Shorty Rogers byggde inte upp sin karriär på att spela flygelhorn utan han var trumpetare i Stan Kentons storband och arrangör. Så småningom lämnade han dock Kenton och körde sitt eget rejs och det var någon gång där och då han blev en renodlad flygelhornist och frontfigur för West Coast-jazzen. Själv sade han om sitt liv under 50-talet att det var rejält hektiskt, han skrev musik, han giggade, han spelade in, han undervisade i arrangemang och han tog egna kurser i arrangemang, samtidigt. Så småningom ledde det där livet till att han i princip slutade spela professionellt. Han hann helt enkelt inte med, ambisen blev lidande och istället blev han kompositör och arrangör på heltid. Titta på någon klassisk, amerikansk polisserie från 60- och 70-talen, till exempel Starsky & Hutch, och chansen är stor att det är Shorty Rogers musik som hörs i avsnitt efter avsnitt.

TV-serier i all ära, men 50-tals-Shortys coola musik är fina fisken, eller kanske inte så fina marsmänniskor:

Eller något så vardagligt som en schysst version av Greensleaves:

Couesnon 1933, 6 000 kr.

vDSC_9444

Det är många som spelar och har spelat på Couesnon-horn. Man kan verkligen undra varför, eftersom det finns så många nya och moderna flygelhorn, som är baserade på ett gammalt Couesnon. Ändå låter de inte lika och i mitt huvud så är det den där lätta, breda flyktigheten, som inte finns hos kopiorna (de har andra kvaliteter, som inte originalet har). Antagligen för att den avsiktligt byggts bort. Det de här gamla hornen har, som nya horn inte har, är ett litet, lätt och lite klumpigt ventilhus. En modern tillverkare kan inte med gott samvete sälja ett horn byggt kring ett sådant ventilhus.

En lätt Couesnon-klang, så som jag tänker mig den, hör man till exempel från Ingrid Jensen:

Sökstatistik: Varför heter det flygelhorn?

Ja, varför heter det flygelhorn?

Varför tar jag upp detta? Jo, jag tittade nyss på statistiken för denna hemsida och vad folk sökt på, för att hamna här; bland annat denna fråga och då måste jag ju svara på den, känner jag!

Ursprunget är tyskt. Engelska wikipedia påstår att det har att göra med flankerna – flyglarna – i en armé, att det var hornet som kallade dessa soldater samman, men tyska wikipedia förklarar lite mer och bättre att så var det inte alls. Vi pratar istället flyglarna (alltså sidorna, som i det svenska ordet flygel om slott och liknande, sidoutbyggnaderna) i ett jaktsällskap. Om man tillhörde ett större jaktsällskap nere i parklandet Tyskland (redan Jerome. K. Jerome skrev om Tyskland i en reseskildring från slutet på 1800-talet, att hela landet är en enda stor park) och då befann sig i någon av sidogrupperna lyssnade man till gruppledaren, som signalerade instruktioner med hjälp av sitt flügelhorn. Först därefter letade sig flygelhornen till arméerna.