Millereau H. Schoenaers Successeur 1895-1911, 7 000 kronor

vdsc_0327

Jag har köpt en hel del gamla franska flygelhorn på chans nu och dagens lilla horn måste nog sägas vara det fräschaste. Det har dryga hundra år på nacken men det märks inte på annat än på originaletuiet som det kom i. Det ska vidare till tippen, men hornet, det kommer att glädja någon i många år till.

Det finns liksom bara ett musikval som matchar, även om karlen blåser i ett Courtois-horn med fyra ventiler. Sergej Nakariakov är en fantastisk musiker och nog är det lite fascinerande att en barndomsolycka gjorde honom till blåsmusiker. Han fick inte sitta på ett halvår och då var det bara att avsluta pianostudierna, som han ändå inte uppskattade, och ställa sig med trumpeten istället. Den här gången tar vi två av hans – eller om det nu är hans fars, pianolärarens – omarrangemang av cello-konserter. Vivaldi-konsertern för två uppskattar jag personligen mest.

Couesnon 1933, 6 000 kr.

vDSC_9444

Det är många som spelar och har spelat på Couesnon-horn. Man kan verkligen undra varför, eftersom det finns så många nya och moderna flygelhorn, som är baserade på ett gammalt Couesnon. Ändå låter de inte lika och i mitt huvud så är det den där lätta, breda flyktigheten, som inte finns hos kopiorna (de har andra kvaliteter, som inte originalet har). Antagligen för att den avsiktligt byggts bort. Det de här gamla hornen har, som nya horn inte har, är ett litet, lätt och lite klumpigt ventilhus. En modern tillverkare kan inte med gott samvete sälja ett horn byggt kring ett sådant ventilhus.

En lätt Couesnon-klang, så som jag tänker mig den, hör man till exempel från Ingrid Jensen: