Olds Ambassador 1957

DSC_9763

En Olds Ambassador, det anses innebära en stryktålig arbetshäst och det får man väl hålla med om den här gången också. Det är alltid lite intressant när man får in en sådan här trumpet, eftersom det ofta är uppenbart att man utgått från lite lätt snedtillverkade delar, som om de hade suttit helt enligt ritningarna hade använts till någon av företagets toppmodeller. Ofta handlar det om att röröppningarna inuti ventilhuset inte är helt perfekt i linje och det är bra, för det kan oftast åtgärdas med lite, lite tjockare filtdämpare på någon eller några av pistongerna och vips, har man en riktigt bra trumpet i alla fall! Det gäller den här trumpeten och det är därför ni kan ana att ventilknapparna inte riktigt är i linje med varandra. Det är alltså avsiktligt, en finjustering.

Som vanligt, klicka på bilden för mer information och fler bilder.

Lee Morgan – mannen som hann med fler skivor innan han dog vid 33 års ålder än antalet slipsar min farfar ägde, nja, kanske inte riktigt, men 1957 spelade han in sex skivor som bandledare och tio till som sidomusiker – han poserar på omslaget till Cornbread från 1965 med en Olds Ambassador. Det säger förstås ingenting om huruvida han verkligen brukade spela på den trumpeten, men på bild finns den i alla fall i hans händer. På den skivan finns en lugn, sordinerad låt som passar fint en dag med mångmånga minusgrader ute och förkylt soffmys, den gamla standarden Ill Wind:

Instrument till salu: Den aktuella listan

Trumpeter
Conn 12B 1939, 9 000 kronor
Holton Super Collegiate 1958, 3 000 kronor
King Tempo 1300, 70-tal, 3 000 kronor
York Artist Grade 1931, 2 500 kronor
Vega Standard SB4 20-tal, 2 500 kronor
Holton Collegiate 1966, 2 000 kronor

Kornetter
Olds Mendez Cornet, 8 000 kronor
Holton 25 1948, 3 500 kronor
Besson & Co “Prototype” Class A 1912, 750 kronor

Flygelhorn
Couesnon 1933, 6 000 kronor
Pelisson, Gaillard et Loiselet (successeurs) 1947, 4 000 kronor

Övrigt
Fiol: The Lewis Model 100 ung. 1980, 4 000 kronor

Getzen Renaissance ung. 2000

vdsc_9378

En ganska ung trumpet, för att vara det här stället, med kraftfull, symfonisk klang. Den enda trumpet jag provat, som verkligen håller samma stil är en några år äldre Canadian Brass-trumpet och det är ju inte konstigt eftersom Getzen tillverkade den också. De påminner verkligen om varandra, inte bara till det yttre utan också klangmässigt. Canadian Brass-trumpeten var förgylld så det är svårt att veta vad det var för metallblandning, men den hade många rördelar i nysilver och det har den här Renaissance-trumpeten också. Det brukar betyda power och bredd och så är det!

Naturligtvis musiklänkas därför lite Canadian Brass, men eftersom det ligger en sådan mängd klipp ute på Youtube med samma stycken spelade av olika konstellationer inom kvintetten – olika årgångar alltså – utan att medlemmarna eller årtalet är listade av den som lagt upp videon (alltså: lägger du upp saker på Youtube, snälla lista lite fakta!) så är det lite småklurigt att spika en version, som spelades in när gruppen var Getzen-artister. Därför blir det två lugna melodier och jag uppskattar framför allt det första stycket, Bernstein från operetten Candide. Det är ett verk jag aldrig hade hört talas om, men stycket nedan uppmuntrar absolut till vidare lyssning någon gång när man får två timmar över. Och det är precis min tolkning av Voltaires klassiska avsked – Il faut cultiver notre jardin – att det är en enkel, blygsam uppmaning om att den goda människan bör odla sitt sinne med det som är gott.

Lorenzo Sansone, sent 40-tal?

vDSC_9510.jpg

En ny tillverkare! Det var ganska längesedan sist, som jag fick hem något helt nytt för mig. Här har vi i alla fall en Lorenzo Sansone New York, som jag tror tillverkades någon gång strax efter andra världskriget. Sansone var valthornist i många amerikanska symfoniorkestrar, men klicka på fotot för mer om det och fler bilder.

Att hitta någon som spelar på en Sansone-trumpet, det är ett väl svårt projekt, men den har en typisk Bach-stämbygel, så då kan man ta sig en titt på någon Bach-trumpetare. Det finns det ju gott om och en vars klang får mig att tänka på den här trumpeten är Bria Skonberg, som sjunger och spelar ungefär lika vackert. Klippet nedan värmde mig många vinterkvällar för några månader sedan.

Blessing Super Artist 1947

vDSC_8881.jpg

En Blessingkornett, en gammal Super Artist från 1947... Den spontana artistassociationen till denna modell är Muggsy Spanier, om vilken man kan säga att han lyckades hålla sin stil på samma nivå genom hela livet. Mycket känsla! Här nedan ett klipp från vad man må kalla karriärens mitt, det vill säga just 46-47. Dixie fungerar i alla tider!

Egentligen har jag – när det gäller jazz, råkade få en hel del klassisk vinyl att lyssna igenom annars – återigen lyssnat en hel del på Wynton och Jazz at the Lincoln Center Orchestra. Det här lilla klippet (viss Pink Panther-feeling)  med Sherman Irby och Marcus Printup i strålkastarljuset har fått många omlyssningar:

Hela konserten finns också på Youtube, Blue Note 2015.

Vad händer?

Jaao, det snöar dag efter dag. Nej, familjen har som sagt flyttat och en detalj i det hela är att alla utomhusbyggnader vid det nya boendet lämnades i befintligt skick, vilket innebär att det är mycket att rensa ut innan min tilltänkta trumpetverkstad kan bli någon trumpetverkstad. Det dröjer. Jag har visserligen ändå ett par nya instrument på gång, sådana som inte kräver något annat än ett rejält bad, så det kommer att dyka upp en del saker ändå under sommaren, bland annat en gammal Blessing Super Artist-kornett.

Ett klipp jag har sparat för att ta upp här någon gång är ett med Roy Eldridge, Oscar Peterson och Ray Brown. Förutom att det är genomsnyggt spelat, otroligt trivsamt och svänger som sjutton, så säger det någonting till alla oss, som ibland kan tänka att den där lilla koppen i Harmon-sordinen, den är ändå otroligt onödig med sin mesiga klang. Vi har fel, mer är det inte med det, vilket Roy demonstrerar.