Bach Stradivarius model 25 1973, 11 000 kronor

dsc_0402

En Bach, alltid trevligt att jämföra allt det andra med! Det är så uppenbart stabila grejer, även denna lite tunnare 25:a. Klicka som vanligt på bilden för att få upp den längre annonsen med fler bilder.

Det är förstås ingen konst att hitta musiker som någon gång spelat på ett sådant instrument, men jag var lite rädd för att det bara skulle bli storbandsblåsande. Trevligt som det är, medger det tyvärr inte så mycket till lyssnande efter en modells specifika klang. Nu hittade jag en för mig ny bekantskap som spelat samma 25:a i över tjugo år (munstycke: 3B) och som verkligen låter sin trumpet låta, ja precis så som jag tänker att den här modellen ska kunna låta. Dave Douglas är en entreprenör, driver eget skivbolag, undervisar, leder jazz-festivaler och han är förstås framför allt en mycket skicklig amerikansk trumpetare. Först ett klipp där han ställer sig lite i bakgrunden och sedan en lite mer tempofylld sak enbart med pianokomp.

Boosey & Hawkes F.V.A. Imperial “23” MARK IX 1953, 2 500 kronor

vdsc_7874

Dagens trumpet hör till kategorin “vacker, men…” Den är riktigt snygg, lätt och elegant, men tyvärr är ventilerna lite slitna. Jodå, den är spelbar över hela registret, men tjockare olja krävs.

Engelska trumpeter är inte de lättaste att matcha till någon musik, så därför nöjer jag mig med en liten, sorglös melodi som fanns på en skiva i min fars vinylsamling. Den har en snygg liten trumpetslinga som jag nog nästan kan påstå utgöra min första medvetenhet om trumpetmusik. Det engelska bandet The Flying Machine var väl ett one-hit-wonder-gäng och den hiten, Smile a Little Smile for Me, har också en trumpetslinga, men den är inte lika behaglig som den här i There She Goes. Vem spelar? Ingen aning, skivan ger ingen information och inte internet heller, men en hel orkester används så förmodligen talar vi om någon medlem i den orkestern.

Millereau H. Schoenaers Successeur 1895-1911, 7 000 kronor

vdsc_0327

Jag har köpt en hel del gamla franska flygelhorn på chans nu och dagens lilla horn måste nog sägas vara det fräschaste. Det har dryga hundra år på nacken men det märks inte på annat än på originaletuiet som det kom i. Det ska vidare till tippen, men hornet, det kommer att glädja någon i många år till.

Det finns liksom bara ett musikval som matchar, även om karlen blåser i ett Courtois-horn med fyra ventiler. Sergej Nakariakov är en fantastisk musiker och nog är det lite fascinerande att en barndomsolycka gjorde honom till blåsmusiker. Han fick inte sitta på ett halvår och då var det bara att avsluta pianostudierna, som han ändå inte uppskattade, och ställa sig med trumpeten istället. Den här gången tar vi två av hans – eller om det nu är hans fars, pianolärarens – omarrangemang av cello-konserter. Vivaldi-konsertern för två uppskattar jag personligen mest.

Yamaha YTR4335G ung. år 2000, 3 500 kr.

vdsc_0347

Det är lite roligt att sticka emellan med något nytt, särskilt så kallade mellanklassinstrument eftersom att de utgör de perfekta referenserna. Referensen som klår alla andra är just den här modellen, en Yamaha 4335. Varför? Jo, de instrument som är bättre än de här jappsarna, de är bra på riktigt och de som är sämre, ja de är lika självklart skolinstrument.

Några ord om själva instrumentet behövs och det är att jag har jobbat en del med ventilerna och det är anledningen bakom det relativt låga priset med tanke på den unga åldern. Ventilhuset hade fått sig en smäll mot tvåans ventil och vad man gör då är att man knackar tillbaka mässingen med specialverktyg, vilket kan ge ett fungerande men lite begränsat resultat. Det finns ett enklare sätt och det är att hona – slipa – ned själva pistongen men det ger en betydligt mer otät funktion. Det bör alltså undvikas och det har jag gjort. Därför är det nu så att tvåans ventilpistong fungerar finfint, men får man för sig att vid oljning börja vrida på den i sidled märker man ett ovanligt motstånd. Det är bara att acceptera, eftersom alternativet är att jobba ner med metall med en mer otät ventil som slutresultat. Alltså, fungerar fint upp och ned, men inget att leka med sidledes. Med det sagt, klicka som vanligt på bilden för att komma till själva annonsen.

Musik? Jo, ganska ny sådan med en klang som jag i mitt huvud kopplar till den här trumpetens klang, det bjuder Andrea Motis på. Jag tror att hon lirar ny Bach, så egentligen finns inga Yamaha-kopplingar alls, men som sagt, det är den här klangen jag skulle vilja säga att den här trumpeten kan skapa i sina bästa stunder. Jag har lyssnat på det här klippet om och om igen de senaste veckorna. Motis har en frasering, som sticker ut och som fascinerar mig. Sedan är jag väl en av landets få legitimerade högstadielärare i portugisiska och även om språket nästan helt försvunnit ur min hjärna, finns den gamla fascinationen från studietiden kvar någonstans långt därbak. Man har sina svagheter.

 

Olds Super 1941, 9 000 kronor

vdsc_5947

Nu blev det en lång sommarsemester, en smula märkligt. Det råder ingen brist på instrument att lägga upp, utan det har mest bara inte blivit av att fota grejerna som står på kö. Hur det nu än är med det, så börjar vi hösten med en kär repris. Den här Olds-trumpeten har jag haft hemma ett par vändor nu, senaste ingick den i en bytesaffär för ett drygt år sedan och sedan är det ju så att jag personligen är väldigt förtjust i instrumentet så därför dyker den inte upp här på hemsidan förrän nu. Ett klick på bilden så kommer ni till fotoalbumet med lite mer information!

Som vanligt slänger vi in några klipp med Jonah Jones, eftersom det var han som var Mr. Olds Super. Först kommer hela albumet “Muted Jazz” och det är kanske lite dumt, för med sordin hör man väl inte klangen rätt? Jo, visserligen, men samtidigt visar det att dessa Olds Super med sin ljusa klang faktiskt är excellenta sordin-trumpeter: Dämpad klang med bettet kvar!

Klipp två är från åren med Cab Calloway och det är kanske inte Calloways bästa låt, men det som håller melodin uppe är Jones trumpetande.

En TRADERA-vända

Min fransknia – jag är fransklärare till vardags – ska ner till Cannes i slutet på maj och vi slutspurtar pengasamlandet med en nätloppis på Tradera. Jag har bidragit med några instrument som kan intressera de som gillar kuriosa. Den ospelbara Besson-kornett som finns här på hemsidan är ett av dem men där finns också en ungefär lika ospelbar Couesnon Monopole-trumpet med “Shepherd’s Crook” och en spelbar Vega-trumpet, som jag personligen gillar mycket, men den lider dock av en annan svaghet som gör att den lämpar sig för en auktion. Dessutom har jag lagt till ett Monette-munstycke i storlek ME4, en vanlig H&B straight, ett Hercules Spider trumpetställ och ett altsaxmunstycke, ett Meyer 10. De flesta auktionerna går ut den 18 maj. Bjud gärna! Pengarna går rakt av till mina elevers resa.

https://www.tradera.com/profile/items/713305/kraxbb

Olds Recording 1967

dsc_9866

En Olds Recording tillverkad någon gång under mitten av 60-talet, ja det är inte alls någon dum liten grej. Det råder egentligen inte någon brist på den här modellen, men de  håller ändå anständiga priser på begagnat-marknaden tack vare ett inte alls oförtjänt gott rykte. Dessutom håller de oftast ett gott bruksskick, rejält gjorda och materialval som åldras väl.

Med ett klick på bilden ovan hamnar du i galleriet med mer information.

Olds tillverkades i Kalifornien och i Kalifornien gör man filmer också och en film från mitten av 60-talet som de flesta människor sett är “Ett skott i mörkret”, den andra Rosa Pantern-filmen. Jag vet det inte absolut säkert, men jag är ändå så gott som säker på att den trumpet som spelas i nudistkolonin är en Olds Recording. Den rosa klockan passar förstås ovanligt väl in i miljön, musiken börjar ungefär 3:30 in i klippet.

 

Vi stannar i Hollywood. En av de största, trumpetande studiomusikerna i de krokarna – Uan Rasey  – spelade på en Olds Recording under större delen av sin karriär. Mängden klassiska MGM-filmer där man alltså kan lyssna till Recording-toner är inte liten, fyra superklassiker bland många: Ben Hur, Spartacus, My Fair Lady och West Side Story. Här nedan temat för Two for the Seesaw:

 

 

 

Hirsbrunner 1960-1980

 

dsc_9813-1

Schweiz är som alla vet finmekanikens förlovade land och naturligtvis lyckas de också hålla flera bleckblåstillverkare trots sin ringa befolkning. En av de äldre firmorna är Hirsbrunner i den lilla byn Sumiswald, mest kända för sina tubor, men här har vi ett flygelhorn med kanske ett halvsekel på nacken. Mycket trevligt horn!

Som vanligt, klicka på bilden för att länkas vidare till ett galleri med mer information.

Omgångens musik må glida lite väl långt från tillverkaren, men vad annat kan man göra när det är en så liten tillverkare det handlar om? Det handlar i alla fall om något tyskspråkigt och om flygelhorn! Den intressanta gruppen “Feine Sahne Fishfilet” spelar någon form av ska-punk-tysk-politik-rock med en liten blåssektion bestående av ett flygelhorn och en trumpet. För genren en riktigt smart kombination!