Instrument till salu: Den aktuella listan

Trumpeter
Conn 2B New World Symphony 1941, 6 000 kronor
Barth Symphony Artist 60-80-tal, 3 000 kronor 
King Tempo 1300, 70-tal, 3 000 kronor
Vega Standard SB4 20-tal, 3 000 kronor
Boosey & Hawkes F.V.A. Imperial “23” MARK IX 1953, 3 000 kronor
Couesnon B15 1951, 1 500 kronor

Kornetter
Boosey & Hawkes Imperial 1975, 3 000 kronor
Holton 25 1948, 3 000 kronor

Flygelhorn
Yamaha YFH 731 ung. 1980, 12 000 kronor
Couesnon 1933, 6 000 kronor

Övrigt
Fiol: The Lewis Model 100 ung. 1980, 3 000 kronor

Musikhaus Barth Stuttgart Symphony Artist 60-80-tal, 3000 kronor

En tysk trefärgad trumpet med mörk kopparklang, jomenvisst, det är inte fel alls! Klicka som vanligt på bilden för att komma vidare till den riktiga annonsen.

Som alltid med lite mer obskyra trumpeter kan jag ju inte hitta några klipp på folk som spelar samma sorts trumpet, men eftersom vi är i Tyskland, firmanamnet börjar på B och det är ett mörkt klingande instrument, ja då är det dags för Till Brönner. Hans mörka klang är visserligen av en annan sort, men han är faktiskt rätt aktuell just nu efter att i slutet av oktober ha lagt ut ett videoklipp där han är “stinksauer” på hur den tyska regeringen hanterar kulturen under Corona-krisen. Vi har ju ändå någon form av möjlighet till kulturersättning i det här landet för fristående musiker just nu, vilket tycks saknas i Tyskland. Detta påpekade han och fick hygglig genomslagskraft, men så vitt jag vet har det än så länge inte lett till något konkret resultat.

Yamaha YFH 731 ung. 1980, 12 000 kronor

Ett Yamaha-flygelhorn, det förutsätter man intoneras finfint. Stämmer! (höhö, tänk att jag lyckats skriva dessa små instrumenttexter i tio år utan att dra den vitsen, eller… har jag gjort det?). Nå, som vanligt, klicka på bilden för en utförlig beskrivning och fler bilder.

Lite googlande på artister som spelar denna modell leder till en amerikansk karl – mycket skicklig jazz-musiker med Vancouver som bas – som ställer sig på scen med en trumpet, flygelhorn och flöjt inom räckhåll. Gabriel Mark Hasselbach kan verkligen få sitt flygelhorn att låta både nästan som en trumpet och mera typiskt soft, öronsmekande. Två klipp här nedan från Algarve Cool Jazz festival som visar hur det ska låta, där det första är det (mycket tyglade, coola) fräsiga och det andra den mjuka kudden.

Jag kommer att lyssna mer på honom de närmaste veckorna, det är då säkert! Om inte annat för att han gillar färgglada skjortor.

Couesnon B15 1951, 1500 kronor

Couesnon-trumpeter från 40-, 50- och 60-talen kan vara lite vad som helst. Det här är en smalformad, smidig grej som kan vara intressant för den som söker en snyggare kravalltrumpet eller för den vuxne nybörjaren som vill ha en “riktig”, gammal trumpet utan att det ska få kosta för mycket. Som vanligt, klicka på fotot för att komma till den riktiga annonsen med fler bilder och en presentation av trumpeten.

Jag försöker mig inte ens på att leta efter klipp där någon spelar på en liknande trumpet, utan nöjer mig med kopplingen till Frankrike. Jag har enbart nämnt Ibrahim Maalouf här en enda gång, så då är det dags igen. Hur många trumpetare har över hundra tusen följare på Youtube? Ibrahim har det och ett antal rena hits. Apropå hits, hans farbror är Amin Maalouf, författaren bakom 80-talets storsäljare “Korstågen enligt araberna”, en idag lite bortglömd bok som är mycket läsvärd och tål att läsas om. Den skildrar såväl korstågens barbari som den arabiska elitens dekadens.

Tillbaka till Ibrahim. Inte nog med att han lyckas få miljoner människor att lyssna på trumpet, han ser också till att det görs till max. Jag ser ofta live-klipp från “Alcaline, le concert” och en hel konsert med Maalouf finns ute därifrån där bandet består av komp och en trumpetsektion på tre trumpeter. Jäpp, alltså komp och fyra trumpeter på scen.

Couesnon “le national” 1933

Ännu ett Couesnon-horn från 1933, men det här är inte samma modell som det i oxiderad mässing, nej det här är en “le national”. Klicka på bilden för ytterligare information och fler foton.

Jag, som har en faiblesse för franska tecknade serier, jag kopplar gärna ihop West Coast Jazz med ett franskt Couesnon-horn (albumet Le petit bleu de la côte ouest av Tardi och Manchette) och då kommer vi till Shorty Rogers, som blåste i en Couesnon under sin flygelhornsperiod.

Shorty Rogers byggde inte upp sin karriär på att spela flygelhorn utan han var trumpetare i Stan Kentons storband och arrangör. Så småningom lämnade han dock Kenton och körde sitt eget rejs och det var någon gång där och då han blev en renodlad flygelhornist och frontfigur för West Coast-jazzen. Själv sade han om sitt liv under 50-talet att det var rejält hektiskt, han skrev musik, han giggade, han spelade in, han undervisade i arrangemang och han tog egna kurser i arrangemang, samtidigt. Så småningom ledde det där livet till att han i princip slutade spela professionellt. Han hann helt enkelt inte med, ambisen blev lidande och istället blev han kompositör och arrangör på heltid. Titta på någon klassisk, amerikansk polisserie från 60- och 70-talen, till exempel Starsky & Hutch, och chansen är stor att det är Shorty Rogers musik som hörs i avsnitt efter avsnitt.

TV-serier i all ära, men 50-tals-Shortys coola musik är fina fisken, eller kanske inte så fina marsmänniskor:

Eller något så vardagligt som en schysst version av Greensleaves:

Översyn

Som några kanske har märkt har jag dels lagt lite tid på att göra mig av med instrument som inte riktigt intresserar mig de senaste månaderna och dels på att standardisera priserna. Det ligger för den delen fortfarande en annons ute på Blocket på King-trumpeten och Olds Special-kornetten med påtagligt extrapris. Mer rea än så blir det inte, så passa på!

Sedan har jag också en Jupiter-trumpet ute på Tradera som inte kommer att läggas upp här. Den får nog gå två vändor till där, säljs den inte kommer jag att leka lite med den och byta ut munröret mot ett Bach Strad-munrör. Jag har testat, ja (det går att hålla två trumpeter i handen och låta stämbyglarna gå in i fel trumpet, så att säga), och med en typiskt Strad-25 leadpipe blir det ett helt annat instrument, väl värt rörbytet.

Jag har några instrument redo att läggas upp i mån av tid, lista nedan. Finns intresse för något av dem innan jag har lagt upp dem är det bara att kontakta mig och höra sig för:

Trumpet – Selmer K-Modified 19A (!, jo, som farbror Armstark efter ung. 1955) 24 000 kr.
Trumpet – Barth, tysk trumpet med klocka och munrör i koppar, antagligen tillverkad av EMO 3 000 kr.
Trumpet – Courtois 113M 6 000 kr.
Trumpet – Couesnon 1500 kr.
Flygelhorn – Couesnon 1933 (ja, en till från samma år) 6000 kr.
Flygelhorn – Yamaha 731 9 000 kr.

Bach Stradivarius Model 37 1999

dsc_0787

Ibland råkar man köpa på sig en lite vanligare trumpet också och det är förstås lika kul det. Bach 37:or är trevliga saker och de känns ju så där redigt rejäla och stabila. Som vanligt, klicka på bilden för att komma till bildgalleriet.

De här annonserna sporrar mig till att leta ny musik och nya musiker jag inte lyssnat på förr och den här gången hittade jag något som fick min dyra hustru att komma och fråga både vad det var för något jag lyssnade på – det var ju så bra – och vad för instrument som spelades. Oroa er inte, det sista avser bara några passager i mitten av solot.

Luca Aquino är en italiensk trumpetare, som numera är Van Laar-artist med egen modell, men som fram tills för några år sedan konsekvent spelade på en gammal hederlig 37:a med härlig, varm klang. Inspirerad av Miles och Chet började han spela trumpet vid samma ålder som jag själv, dvs. som ung vuxen och har kanske därför en ganska egen stil, samtidigt begrundande och tillgänglig. Två låtar nedan, den undre från en skiva med The Doors-låtar och den första den Radiohead-låt som lockade fram min bättre hälft.

Courtois Gaudet C-trumpet ung.1980

dsc_0535

Nu blev det ett sådant där långt uppehåll igen och det har mest berott på att jag haft fullt upp med att sälja av lite annat i gömmorna. Här kommer nu i alla fall en trumpet jag haft hemma ett drygt år snart och det är en C-trumpet av skolmodell. Finns det ens skoltrumpeter i C? Jajamän, just de här, tillverkade i Amboise i Frankrike av Courtois under 70- och 80-talen.

Världsläget idag påverkar förstås allt och alla, men ni har säkert som jag hittat en del guldklimpar i all den musik som produceras i världens alla olika hem. Nu om någonsin är utbudet på nätet ofantligt!

Många symfoniorkestermusiker bjuder på klipp, både som en del av sitt arbete och som en del av sitt privatliv, och en som fyller en lucka är Jim Wilt, associate principal i Los Angeles Philharmonic. Han har i snart två månaders tid spelat in en etyd varje dag – oftast med C-trumpet – och jag har lyssnat i stort sett varje morgon och framför allt lärt mig vad det verkligen betyder att alltid försöka skapa musik, oavsett vad man spelar. Ett lyriskt stycke här:

Och helt enkelt dagens avsnitt här: