Instrument till salu – listan

Trumpeter
Conn 12B 1939, 9 000 kronor
Lorenzo Sansone sent 40-tal, 3 000 kronor
Holton Super Collegiate 1958, 3 000 kronor
King Tempo 1300, 70-tal, 3 000 kronor
York Artist Grade 1931, 2 500 kronor
Vega Standard SB4 20-tal, 2 500 kronor
Holton Collegiate 1966, 1 500 kronor

Kornetter
Olds Mendez Cornet, 8 000 kronor
Holton 25 1948, 3 500 kronor
P. Gautié 1882-1920, 2 500 kronor
Besson & Co “Prototype” Class A 1912, 750 kronor

Flygelhorn
Couesnon 1933, 6 000 kronor
Pelisson, Gaillard et Loiselet (successeurs) 1947, 4 000 kronor
Mahillon 1913, 4 000 kronor

Övrigt
Fiol: The Lewis Model 100 ung. 1980, 4 000 kronor

Olds Mendez Cornet 1966, 8 000 kr.

vdsc_9644

En kornett i trumpetform, man kan bli lite småvirrig för mindre. De synliga skillnaderna mellan denna Mendez-kornett och en Mendez-trumpet är framför allt att det främre staget mellan klocka och munrör är bakåtvänt, säkerligen en effekt av att munröret är något längre, vilket förstås har att göra med kornettens högre grad av koniskhet. Och där är det slut. Klangen är förstås mer kornettig och tonerna sitter lite mer fast, som på en vanlig kornett. Ändå är det svårt att inte tänka trumpet när man står och blåser i det här instrumentet, men det är nog antagligen mest en psykologisk grej. Som vanligt, klicka på fotot för fler bilder och en utförligare presentation.

Det finns en del historier om när Rafael Mendez skulle byta till Olds. Mycket lärorik är den om när han testade och testade prototyper, men aldrig blev nöjd. Människorna på Olds blev vansinniga, till och med när de satte ihop en exakt kopia av Mendez älskade gamla franska Besson blev han inte nöjd: nej, den var inte likadan! Och det var den inte! Någon insåg att problemet förstås var att deras exakta kopia var ny till skillnad från det slitna originalet, så när de gav Mendez samma trumpet, som han tidigare hade dömt ut, men med nedfilade och otäta ventilpistonger, ja, då tyckte han att de äntligen lyckats! Här finns en sensmoral: nytt eller gammalt spelar ingen roll, bara man trivs och låter bra med instrumentet.

På Youtube finns några ofta spelade TV-klipp med Mendez där han kör sina paradnummer, men de har tyvärr alltid lämnat mig kall. Någon gång i somras hittade jag däremot några härliga, blygsamma låtar från en skiva med Mendez och gitarristen Laurindo Almeida och de kan gärna gå i bakgrunden hur många gånger som helst. Den skivan fastnar nog på min vinyl-önskelista.

Conn 12B 1939, 9 000 kr.

 

vDSC_9657 (1).jpg

En koppar-Conn! Sist jag hade en sådan hemma var det en kornett från 50-talet, men det här är alltså en 12B från 1939. Spontant… Högre kvalitet på det här lite äldre instrumentet! Som vanligt, klicka på bilden för fler bilder och mer information.

När Conn lanserade den här modellen med den moderna tidens första kopparklocka, hade man ganska många ganska olika trumpetmodeller i sin produktlinje. Det var nog lite svårt att övertala någon av Conn-artisterna att byta trumpet, men under en kort tid ska hela Jimmie Luncefords trumpetsektion ha spelat på 12B och Bunny Berigan ska ha nyttjat en ibland, men den trumpetare som tog plats som Conns reklamman för just Conn 12 B var Larry Clinton. 1942 anges han som deras 12B-artist. I början på 1943 upplöste han sitt storband, tog värvning som pilot och blev en uppskattad och lyckad sådan som kom ut ur kriget med kaptensgrad. Ni förstår att det inte finns en enda inspelning där man kan vara säker på att han spelade på just en 12B.

Clinton ansåg sig själv ha 10:30-läppar, det vill säga att det var så länge på kvällen som hans ambis räckte. Visst, han frontade ett band, men han var ingen solist som Bunny Berigan eller Harry James, utan när han stod där och spelade framför bandet  – om det så var på trumpet, trombon eller klarinett – så var det en tredje- eller fjärdestämma. Och där förstår jag hans val av 12B. Det är förvånande enkelt att låta bra med den här trumpeten, också om man är lite lätt ringrostig. Clintons stora talang var alltså inte själva instrumenterandet och kanske inte heller bandledandet, utan arrangemang och val av melodier. Hans gamla sångerska Bea Wain berättar villigt om tiden från 1937 och fram till kriget när Clinton och hans band verkligen var stora i den här intervjun. Rekommenderad läsning! Där finns också en bild där han poserar med en 12B.

Clintons band låter helt enkelt snyggt. En del av hans låtar fick han spela in igen en vända på 50-talet med en ren studioorkester, men nu håller vi oss till de äldre inspelningarna. Den live-inspelning som gör mig gladast är deras version av Chinatown.

Men egentligen lyssnar jag helst till några av hans arrangemang av klassiska melodier, som den välkända In a Persian Market:

(fast den mest kända, My Reverie, den har jag alltid haft väldigt svårt för)

Holton Super Collegiate 1958, 3 000 kronor

 

vdsc_9610

Eye-catcher and conversation piece. Det finns många fina, dyra trumpeter som drar ögonen till sig, men det är inte så många mellanklassare, som verkligen får en att titta en gång extra. När man blandar mässing, koppar och nysilver som i denna Holton Super Collegiate, då tar man ändå den där extra titten.

Det är på alla sätt en trevlig trumpet och en längre presentation och fler bilder dyker som vanligt upp om klickar på bilden ovan.

Apropå Holton och lite udda modeller, så var ju faktiskt Don Ellis en Holton-artist. Hans småberömda kvartstontrumpet tillverkades av Holton i ett tjugotal exemplar. Lyssnarkommentarer till Ellis på Youtube undrar ofta över hur hans musikaliska huvud egentligen var funtat. I sådana tankar kan jag instämma. Det är väl egentligen ingen konst att låta konstigt, men att lyckas kombinera denna mängd avvikande klanger och rytmer till riktigt agreabel musik, det är en bedrift. Ja, det är otroligt att man kan ha Ellis som soft bakgrundsmusik, men det fungerar faktiskt riktigt bra. Ett geni? Hursom är de få inspelningar som finns med 60-talsprojektet Hindustani Jazz Sextet helt underbara, precis i min smak.

Fast  live-klippet här nedan kanske inte passar som den där bakgrundsmusiken.

York Artist Grade 1931, 2 500 kr.

vdsc_9614

Det var ett tag sedan jag hade en gammal silverräv, men nu finns det en hemma. Som så många lurar från mellankrigstiden kommer den i frostat silver med så kallad “gold wash” i klockan. Tid och händer har förstås gjort det frostade lite blankare och guldet har blekts i tvätten. Pärlemor i ventilbyglarnas stötdämpare lyxar till det hela ännu lite mer, en typisk detalj för gamla, amerikanska York, en firma som mig veterligt inte alls sysslade med att sponsra artister med gratis trumpeter mot att de sa att trumpeten är den bästa som finns, utan de tycks ha nöjt sig med att, tja, bara tillverka och sälja lurarna. Deras reklam (jag har ett par urklipp ur 20-talstidningar) går bara ut på att de står för ett förbaskat bra hantverk och suveräna instrument, utan någon som helst pseudoverifikation (och det ordet var det längesedan jag fick användning för).

(Kom förresten ihåg att klicka på bilden för fler bilder och en längre text.)

Därför finns det förstås inga gamla klipp på Youtube med York-trumpeter, så då nöjer vi oss med ett av de få klipp – en gammal älsklingslåt från rätt epok – mina trumpettrötta barn kan lyssna på utan giftiga kommentarer, eller jo, de frågar förstås varför inte jag spelar så där? Det är inspelningen, svarar jag. The Hot Sardines har för övrigt den goda smaken att sjunga på franska lite då och då. Gillas alltid!

Några York-toner, från kornettvarianten av firmans mest ikoniska trumpetmodell, kan man ändå få lyssna till i slutet av det här klippet.

Getzen Renaissance ung. 2000, 8 000 kr.

vdsc_9378

En ganska ung trumpet, för att vara det här stället, med kraftfull, symfonisk klang. Den enda trumpet jag provat, som verkligen håller samma stil är en några år äldre Canadian Brass-trumpet och det är ju inte konstigt eftersom Getzen tillverkade den också. De påminner verkligen om varandra, inte bara till det yttre utan också klangmässigt. Canadian Brass-trumpeten var förgylld så det är svårt att veta vad det var för metallblandning, men den hade många rördelar i nysilver och det har den här Renaissance-trumpeten också. Det brukar betyda power och bredd och så är det!

Naturligtvis musiklänkas därför lite Canadian Brass, men eftersom det ligger en sådan mängd klipp ute på Youtube med samma stycken spelade av olika konstellationer inom kvintetten – olika årgångar alltså – utan att medlemmarna eller årtalet är listade av den som lagt upp videon (alltså: lägger du upp saker på Youtube, snälla lista lite fakta!) så är det lite småklurigt att spika en version, som spelades in när gruppen var Getzen-artister. Därför blir det två lugna melodier och jag uppskattar framför allt det första stycket, Bernstein från operetten Candide. Det är ett verk jag aldrig hade hört talas om, men stycket nedan uppmuntrar absolut till vidare lyssning någon gång när man får två timmar över. Och det är precis min tolkning av Voltaires klassiska avsked – Il faut cultiver notre jardin – att det är en enkel, blygsam uppmaning om att den goda människan bör odla sitt sinne med det som är gott.

Lorenzo Sansone, sent 40-tal?, 3 000 kr.

vDSC_9510.jpg

En ny tillverkare! Det var ganska längesedan sist, som jag fick hem något helt nytt för mig. Här har vi i alla fall en Lorenzo Sansone New York, som jag tror tillverkades någon gång strax efter andra världskriget. Sansone var valthornist i många amerikanska symfoniorkestrar, men klicka på fotot för mer om det och fler bilder.

Att hitta någon som spelar på en Sansone-trumpet, det är ett väl svårt projekt, men den har en typisk Bach-stämbygel, så då kan man ta sig en titt på någon Bach-trumpetare. Det finns det ju gott om och en vars klang får mig att tänka på den här trumpeten är Bria Skonberg, som sjunger och spelar ungefär lika vackert. Klippet nedan värmde mig många vinterkvällar för några månader sedan.

Holton 25 1948, 3 500 kr.

vDSC_9474.jpg

Fortfarande snö, snö och snö. Det gnistrar och glimmar i mars-solen, så då får vi gnistra och glimma också med en kornett med en lite ljusare klang-approach. Vi talar om stabil och pålitlig 40-talskvalitet från Elkhorn, Wisconsin! Klicka på fotot för fler bilder och en utförligare presentation.

Vad kan man använda en sådan här amerikansk kornett till? Tja, en som lyckats bygga sin hela karriär på kornettspel är Warren Vaché och jag skulle nog kunna tycka att han dessutom gjort det med just den där sortens gnistrande och glimmande som snön utanför mitt fönster bidrar med. Nedan följer två klipp i olika stilar, men gemensamt för de båda är att Vaché inte är rädd för att låta kornetten gnistra! Och glimma, men nu är jag förstås lite tjatig.